Grey's Anatomy – Mid Season-recension

Publicerad 2013-12-13 14:08:16 i Grey's Anatomy, Mid Season-Recension,

***SPOILERVARNING***
Den här tionde säsongen började måhända lite trevande, men den avslutade med en – om en rätt förutsägbar, men ack så romantisk och typisk Grey's – bang.
Det sympatiska i att Jackson först reste sig en gång, ångrade sig och sedan reste sig igen. Vad ska April svara? Äktenskapet är väl dömt att falla isär oavsett? Åh, de stora gesternas Grey's Anatomy, you gotta love it. 
Och Aprils klänning! Ah, så vacker. Måste nog lista vackraste seriebröllopsklänningarna en dag och den här hamnar lätt på den listan.
 
Kanske såg vi även ett ljus i tunneln för Cristina och Meredith? Visst hittade de något slags förståelse och respekt för varandra där bland alla skrik, precis innan bruden ville ha lite välförtjänt fokus? Den storylinen har varit så oändligt sorglig, tycker jag, att de inte klarar att gå åt olika håll tillsammans. Oavsett vad som har hänt tidigare, hur lyckliga eller hur förkrossade, har de ju alltid varit vandras persons. Innan Sandra Oh lämnar serien måste väl åtminstone deras relation få ett lyckligt slut? Om nu inte Cristinas och Owens får det? Fast det vore väl himla olikt GA, som brukar lägga tyngd vid det där att verkligen avsluta avslut på riktigt.
 
Och Alex pappa – ett sidospår som skulle kunna följas och twistas betydligt längre, visste måste han väl överleva operationen? Oavsett: vad gör allt detta med Shane? Och med Alex?
 
Nästa säsong vill jag se Alex välja Jo varje dag för resten av livet. Det är liksom dags för det nu, det är hans tur. De lovade varandra att vara varandras familj alltid och det är väl lite samma sak? Trodde nästan att han skulle glida ner på knä där och då, men det får vi väl vänta några avsnitt på kanske. Och hon är väl i så fall mer av en friartyp än vad han är? 
 
Höll nästan på att glömma Dereks samtal från självaste presidenten, kan han motstå en sådan förfrågan? Eller ska han göra som så många andra amerikanska pappor, sätta sin egen karriär framför hustruns? Ett drag som inte kommer bli lättsmält för Meredith, som just börjat hitta tillbaka till sitt drivna, gamla jag. Här kan väl Cristina komma in i bilden och peppa Mer att hålla fast vid det hon har påbörjat?
Hur som helst: säsong tio började trevande, jobbade upp sig till en riktigt bra och faktiskt rätt dramatisk nivå och nu när vi når halvlek känner jag mig åtminstone hoppfull och faktiskt väldigt otålig inför nästa säsong. 
April och Jackson ändå, deras spänningar och outtalade – fast nu uttalade – känslor är vad som håller liv i mitt intresse, ännu en gång. Håller tummarna för ett avslut som blir lika händelserikt och känslofyllt, med en och annan otippad vändning. Kysstes inte Shane och Stephanie någon gång för längesedan? Kanske kan de slicka sina hjärtesår tillsammans?
 
/Helena
 

Grey's Anatomy – säsong 10, avsnitt 10

Publicerad 2013-11-23 14:49:00 i Grey's Anatomy,

Oj, vilken gråtfestfredag det blev! Grey's Anatomy följt av Parenthood gav en känslofylld eftermiddag. Men vi börjar med GA, vars säsong verkligen har tagit sig nu och oj, vad mycket som händer plötsligt.
***SPOILERVARNING!***
– Bailey, Bailey, Bailey. Har hon OCD alltså? Utlöst av det där misstaget med den trasiga handsken förra säsongen? Modigt av Ben att våga säga ifrån – det var ju knappast så att han "råkade" avslöja allt för just Derek – och modigt att sedan våga hålla fast vid att hon behöver hjälp. Så fin scen när Bailey blir så arg att hon välter stolen och sedan inte kan låta bli att ställa den till rätta igen. Vet dock inte riktigt hur OCD funkar, men eftersom jag har hjärnforskarproffs i familjen ska jag givetvis kolla upp det till nästa gång.
– Meredith och Cristina. Så sorgligt detta är. Jag minns knappt vad de bråkar om längre, de är bara på så olika platser just nu att avståndet verkar nästan omöjligt att ta sig över. Det behövs nog tyvärr att det händer något riktigt, något som skakar om allihop, för att de ska se varandra igen. Och visst är detta Cristinas sista säsong? Hur ska den sluta? Ska inte hon och Owen ändå leva lyckliga i alla sina dar?
– Cristina och Shane. Vad var det jag sa?! Ha! Alltså, han kommer bli sårad snart, var så säkra. Ändå: han har ju blivit lite av en powerkirurg senaste tiden, så det kanske inte är "som att ligga med en sälunge", som Cristina dräpande förutspådde innan hon föll för frestelsen.
– Richard. Förlåt, men tycker att den här story är så tråkig. Han är fin, Richard, men nu får han gärna piggna till och antingen börja jobba igen eller helt enkelt sluta.
– April och Jackson. Men snälla April, varför gifter du dig med någon som uppenbarligen inte tror att du har kommit över din senaste kärlek? Och varför gifter du dig alls när du uppenbarligen inte tror det själv?
– Calzona. Vilket triangeldrama! De måste nog båda bara släppa allt som hänt och titta framåt om det här någonsin ska kunna fungera igen. Och stackars Leah, som blir krossad gång på gång. Vilken märklig arbetsplats det är, Grey Sloan Memorial Hospital.
 
/Helena

Grey's Anatomy – säsong 10, avsnitt 9

Publicerad 2013-11-20 10:04:00 i Grey's Anatomy,

***SPOILERVARNING!***
Jag brukar verkligen avsky sådana där avsnitt som bara kretsar kring en enda sak, en enda person eller ett enda par, och som dessutom oftast kryddas med tillbakablickar för att förklara denna enda företeelse. Jag hatar förresten tillbakablickar i 99 fall av 100 (btw bara en av anledningarna till att jag inte älskar den här säsongen av HIMYM), de för ju aldrig någonsin handlingen framåt.
MEN med allt detta hat utspytt kan jag till min stora förvåning konstatera att jag verkligen gillade senaste avsnittet av Grey's Anatomy, som ju kretsade kring en enda sak (Callies rättegång), en enda person (Callie) och ett enda par (Calzona).
– Hela konflikten mellan Callie och Arizona fördjupades med nyheterna om att de försökt få barn, men att Arizonas graviditet slutade i missfall. Nu känns ju hela otrohetshistorien och nya förhållandet med Leah lite lättare att förstå, som en flykt från alltihop. Men att Arizona varit med Leah under den här perioden lär ju komma fram till Callie förr eller senare och jag har en känsla av att C inte är den förstående typen efter all otrohet hon råkat ut för tidigare.
– Rättegången var spännande och sorglig, men mest av allt ett stort sidospår som fick ta (onödigt?) mycket plats. Allt för att förklara och ge bakgrundsdjup till Calzonas kris. Men den var fint skildrad och en sån typisk GA-story att jag låter det passera.
– Callies pappa var tillbaka som stöd och tyckte att hon skulle kämpa mer för sitt äktenskap. Han avslöjade att han själv varit otrogen och jag minns inte riktigt vilka argument som skulle göra att det ändå på något sätt var okej?
– Hur som helst: nu längtar jag till nästa avsnitt som lär kretsa kring ganska mycket mer än en sak. Aprils kommande bröllop. Alex och Jo – och Alex pappa? Hans gästspel måste väl bli längre än så? Jackson och Stephanies relation. Cristina och Merediths bråk. Vad hände förresten mellan Cristina och Shane den där natten? Minns ni slutet av Halloween-avsnittet, när det hintades om en flirt dem emellan? Ett one night stand? Varför är det inte obekvämt och varför är inte Shane ett vrak av olycklig kärlek? Hoppas svar kommer i nästa avsnitt. Och Arizonas svar på Callies fråga – är det dags för henne att flytta hem igen?
 
/Helena

Grey's Anatomy – säsong 10, avsnitt 5

Publicerad 2013-10-21 14:25:00 i Grey's Anatomy,

 
Grey's Anatomy har gått lite på tomgång de fyra första avsnitten av den här säsongen. De som är kära är kära, de som är olyckliga är olyckliga och de som är nyblivna föräldrar är nyblivna föräldrar. Inte mycket mer än så.
***SPOILERVARNING!***
Och även om det känns befriande att de sistnämnda – de nyblivna föräldrarna – faktiskt får vara ganska mycket som nyblivna föräldrar är mest: oändligt trötta, griniga, ångestfyllda för att den lilla avkomman inte får tillräckligt mycket fokus, ångestfyllda för att den minsta avkommans syskon inte får tillräckligt mycket fokus och ja, allmänt otillräckliga hela tiden, både hemma och på jobbet, så har det liksom inte gett serien särskilt mycket … gnista.
 
(Det där med nyblivna föräldrar som får vara nyblivna föräldrar ska jag nog ägna ett eget inlägg, för det finns faktiskt fler såna i serievärlden just nu. Skön omväxling från alla rosenskimrande problemfria skildringar där barnet föds och sedan försvinner.)
 
Hur som helst. Avsnitt fem levererade verkligen, tycker jag. Det var längesedan Grey's lyckades vara som Grey's borde vara mest: känslosamt och roligt, sorgligt och dråpligt, i en lagom balans.
 
Dessutom:
– Edwards och Avery börjar kännas mer som ett riktigt par och mindre som ett kärlekslöst substitut tills Avery och Kepner hittar tillbaka till varandra igen. Och framför allt börjar Edwards bli en sevärd karaktär i sig själv, någon att tycka om och heja på när Avery och Kepner (för det är väl oundvikligt?) hittar tillbaka till varandra igen. Om dessutom mamma Avery då står på Edwards sida kan den här säsongens trevligaste kärlekstriangel bli riktigt spännande.
– Meredith var lite mer sig själv i det här avsnittet. Hon var inte bara trötta, men trivsamma, endimensionella mamman Meredith, som hon varit ett bra tag nu. Hon blev förbannad på Cristina och hon blev förbannad på Derek och hon verkar inte så nöjd och trivsam, trots allt. Skönt!
– Vi slapp ältandet mellan Cristina och Owen. Alltså, jag älskar dem båda, men herregud – ni älskar varandra och kan inte leva utan varandra, kan ni inte bara acceptera det någon gång? Eller: släpp det! Den tråkigaste och mest långdragna relationsskildringen på lääänge. Håller tummarna hårt för Owens intressanta icke-flickvän som bakar bananbröd och verkar allmänt härlig.
– Överlag: inte så många låtsasproblem mellan alla dessa "oh, vi vill ju ha varandra, men vi kan bara inte av någon väldigt liten men ack så svår anledning"-par som befolkar Grey's just nu. Det där har varit seriens starka sida tidigare – jag menar, Meredith och Derek back in the days, Yang och Burke, Alex och Lizzie! – så jag förstår att det är lätt att bara spinna vidare på temat, men jag brinner nog för lite för det här gänget just nu för att ens bry mig. Ge mig hellre något riktigt att gråta för än en massa ointressanta låtsaskonflikter. Och ge mig framför allt en anledning att se alla avsnitt som leder fram till de omtumlande säsongsfinalerna.
 
/Helena
 
 

Om

Min profilbild

En blogg om TV-serier, som drivs av frilansjournalisterna Helena Skoog och Emilie Cederquist. Maila oss gärna på schmidthappensblogg@gmail.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela