- Brody, Brody, Brody - vad har du nu satt igång? Hur ska du ta dig ur detta och starta om som den baby daddy du snart ska bli?

- Carrie, Carrie, Carrie - dina instinkter segrar som vanligt, trots putmage. Inget gravidhuvud här inte.

- Saul, Saul, Saul - ska din sluga plan helt oförtjänt nu faktiskt gå i lås? Så många gånger har du tittat åt fel håll nu att det kanske inte kan förlåtas? Eller?

Som sagt: mer förhoppningsvis utvilade och klara tankar i morgon. Mitt hjärta, alltså, kan väl inte sakta ner på ännu en vecka.

/Helena

Homeland har verkligen blivit bättre och bättre ju längre säsongen har gått och lär väl peaka när sista avsnittet sänds om två veckor. Älskar förresten att kunna följa den via gammelteven – tack för det, Svt.

Hur som helst: spännande avsnitt! Och tänk om Sauls alla kort på borden faktiskt kan få vara ett genidrag och han skapar FRED I HELA MELLANÖSTERN. Det är alltså det vi snackar om här, det som står på spel, så att ingen tvivlar på storheten i hela den här sagan.

Och gravida Carrie är ju verkligen helt objektiv och har massor av distans till baby-daddys, förlåt Brodys, insats i Iran. Hon balanserar som vanligt väldigt nära gränsen och det är bara en tidsfråga innan hon gör något ogenomtänkt och känslostyrt igen. Att hon räknas som en av CIAs stjärnor följs väl ändå av ett litet frågetecken? Vi har i och för sig bara känt henne under den här väldigt omtumlande, kärlekskontrollerade och stundtals sjuka perioden. Kanske har hon varit ett under av självbehärskning tidigare?

Annars inte mycket känslotjafs eller ledsna familjer eller bortglömda fruar den här veckan. Rätt skönt, om ni frågar mig. Även om jag inte tillhör Danas eller Jessicas värsta anti-fans (de är många och högljudda över hela nätet). Det räcker med spänningen mellan Carrie och Brody för att jag ska bry mig.

Två avsnitt kvar nu. Hur ska det gååå?! Ska fred skipas, barn födas och lycka bringas alla inblandade? Troligtvis inte. Men kanske något litet åt rätt håll ändå? För magontet alltså.

 

/Helena

Alltså, verkligen ***SPOILERVARNING!***, läs INTE längre än hit om du inte sett senaste avsnittet!

För nu händer det grejer i Homeland. Mycket av det som känts tröttsamt de senaste avsnitten, med Carrie och mentalsjukhuset och Sauls plötsliga knivar i ryggen och skumma allianser och opålitliga familjemedlemmar var alltså planerat och alldeles fantastiskt utfört av Carrie för att lura till sig ett samarbete med de högsta hönsen bakom Langley-bomben. Wow! Vilken skön vändning! (Många, har jag sett, har hatat detta och känt sig lurade och ogillat de tre första avsnittens seghet, men jag älskar den här twisten. Herregud, manusförfattare som överhuvudtaget KAN lura en såpass luttrad tv-publik, det är väl imponerande om något?)

Det kändes faktiskt lite som en lättnad – eller lite, det kändes som en ganska stor lättnad faktiskt – att vi får gilla Saul igen och att Carrie inte är helt utfryst av alla sina vänner. MEN – vilka är egentligen med henne? Det här att hon försökte ta ut pengar, fast kontot var fruset, att hon ringde till teknikern som hon arbetat med tidigare (och som jag nu bara inte kan komma på namnet på, sorry), var allt verkligen bara ett spel för galleriet? Vad är på riktigt och vad var medveten strategi? Och vilka är med på hela det här spelet? Är Saul den enda som styr nu eller är fler på CIA inblandade? Hur mycket av det som hände på sjukhuset var på riktigt? När började planen rulla igång, hur länge har de hållit på? 

 

Och: dejtar Dana en mördare? Kommer Jessica och Mike leva lyckliga i alla sina dar? Kommer Brody någonsin tillbaka?

Ja, jag kommer då i alla fall inte missa morgondagens avsnitt, det kommer jag inte.

 

/Helena

 

 

En av tankarna med den här bloggen är att både vi – och ni – ska kunna ventilera den där "vad var det som hände nu?!"-ångesten som infinner sig efter vissa speciella avsnitt eller helt otippade händelser. Men efter senaste avsnittet av Homeland? Mjäh. Inte så mycket att ventilera, väl?

Carrie och Brodie befinner sig i varsitt fängelse som tycks omöjligt att ta sig ut ur: Carrie neddrogad och inlåst i mentalsjukhuset i Washington och Brodie, till en början lika neddrogad, fångad i ett märkligt hus vid sidan av samhället i Caracas, Venezuela. Genom hela avsnittet skiftar berättelsen mellan de här två miljöerna och det blir liksom lite … övertydligt. Ja, vi fattar att det finns paralleller mellan Carries och Brodys öden, ja vi fattar att de är fångade i sina egna trasiga livssituationer, ja vi fattar att Brody inte har varit med på ett par avsnitt och att någon nu tyckte att han skulle få ta rejäl plats i sin comeback. Men nästa vecka hoppas jag storyn får gå framåt lite, och att några lösa trådar knyts ihop så att vi i alla fall får ana vem som är ond eller god (eller åtminstone vem som verkar ond eller god just nu), så att den här säsongen får något slags riktning. 

Den mystiske "advokaten" som besökte Carrie lär vi inte ha sett för sista gången och inte heller Esme, gangsterns snygga dotter, eller den galna "doktorn" borta i Venezuela. Men jag saknar Saul och Dana och Quinn och gänget. Brody ensam gör det inte för mig – inte ens med en galen Carrie som draghjälp.

/Helena