Parenthood – Säsong 5, avsnitt 14

Publicerad 2014-01-27 13:34:00 i Parenthood,

Nu är de flesta serier igång och även om det strax är dags för OS-uppehåll kör vi på Schmidt Happens igång vi också. Och vad kan väl passa bättre som start än att dyka in i Parenthoods femte säsong som verkligen har nått något slags kulmen efter juluppehållet?
***SPOILERVARNING!***
Först: Har just fulgråtit mig igenom senaste avsnittet. Kan vi bara komma överens om att Joels och Julias kris är ett av de sorgligast skildrade (och mest verklighetstrogna) uppbrott på tv någonsin? Eller är jag bara extra blödig? När de skulle berätta för barnen – aaaj, mina tårkanaler! Och när Joel frågade om han skulle använda sin nyckel för att komma in när han skulle hämta upp barnen på morgonen … Och när Julia äntligen berättade för sina föräldrar, som plötsligt har fått ett hus fyllt av liv igen? My gawd.
Ja, kanske kan Crosby och Jasmin ta över huset om nu storpäronen tänker sälja? Det hade väl passat fint? Inte kan de väl sälja bort alla framtida familjemiddagar ute i trädgården, kan de?
Och kan Adam och Kristina starta sin egen skola? Ja, varför inte? Spännande projekt som nog kan ge en hel del intriger och nya karaktärer framöver. 
Annars saknade jag både Drew och Amber i det här avsnittet. Drew som blivit värsta kärleksmagneten, som plötsligt måste välja mellan äventyret och tryggheten och som väl inte lär ha valt tryggheten för gott? Och Amber, som inte ska gifta sig utan i stället tvingades ta avsked av sin militär – för hur lång tid? Har ingen bra känsla för den historien, det kan nog inte sluta på så många lyckliga sätt …
Hur som helst: OS-uppehåll. Nästa avsnitt 27 februari och jag kan nästan inte vänta.
 
/Helena

Parenthood – Mid Season-recension

Publicerad 2013-12-20 10:30:00 i Mid Season-Recension, Parenthood,

 
Det kanske inte var den mest händelserika eller känslostormande säsongen (men här finns så mycket att jämföra med att det inte är så konstigt), men visst var den fin i all sin sorgsna spruckenhet.
***SPOILERVARNING!***
– Det var säsongen när superparet Julia och Joel gled ifrån varandra, känslomässigt, planeringsmässigt, vardagsmässigt – plötsligt, efter många små sprickor, var det som som de inte kämpade i samma lag längre. Så sorgligt. Och sista avsnittet-kyssen mellan Julia och hennes stöttepelare Ed. Vad ska den leda till? Kan Parenthoods tryggaste äktenskap verkligen gå sönder på riktigt? 
– Det var också säsongen när Drew började college och blev en riktigt spännande karaktär och när sista avsnittet var avklarat – hello, Amy! Vad gör du här? Har du kommit för att stanna?! – kom jag på mig själv med att känna att hans kärlekstrubbel och nästan vuxen-ångest var en av historierna jag skulle sakna mest.
– Och det var säsongen när Amber var så kär och så envis och trodde så himla mycket på sitt stundande bröllop och äktenskap att hon inte kunde se vart hela ekipaget var på väg. Många tröstlösa storylines den här säsongen, helt klart. Undrar vad som händer härnäst? Tycker att Amber kan få bli lite översållad av kärlek som ligger lite mer på hennes egen fina nivå framöver.
– Vad mer? Kristina blev inte borgmästare, mamma Camille lämnade landet – och sin mycket förvånade man – för en sejour i Europa, Sarah blev slutligen involverad med sin mansgrisiga granne, Crosby lärde sig hur jobbigt det kan vara att ta hand om ett litet barn och Max fick en bästa kompis i Hank.
– Nästa säsong vill jag se mer av Crosby och Jasmin, fler bullriga familjemiddagar med obekväma konfrontationer, mer av Drews kärlekstriangel och så vill jag se Amber lycklig. Och när det gäller Julia och Joel vill jag förstås att de ska kunna lösa detta, men Ed kommer kanske inte ge upp Julia i första taget? Gillar, otippat nog, honom också.
 
/Helena

Parenthood - säsong 5, avsnitt 9

Publicerad 2013-11-25 16:10:13 i Parenthood,

Den här säsongen började lite trevande, tycker jag, men långsamt och snyggt har fler och fler problem byggts upp på alla fronter och jag gillar den här stora, tredimensionella familjen så himla mycket. Visst levereras en del moralkakor, men karaktärerna utvecklas hela tiden och de känns så mänskliga med alla fel och finheter.
***SPOILERVARNING***
– Vad håller egentligen på att hända mellan Joel och Julia? Finaste paret som alltid har lyckats med den där kärleks-/karriärs-/barnbalansen lyckas bara inte längre. Julia får inget stöd hos Joel – men däremot hos skolpappan Ed – och Joel som alltid skötte hela familjens ruljans när Julia jobbade får inte samma service tillbaka, nu när det är hans tur. Nej, de är inne i en sådan sorglig spiral och den skildras så himla fint, tycker jag. Hopplösheten, ensamheten, tystnaderna. Och stackas fina lilla Victor, som spelas så fantastiskt trovärdigt av Xolo Mariduena, känner så för honom. 
 – Och vad håller på att hända mellan Amber och Ryan? Nej, den här relationen känns dömd från början. Ryan kommer aldrig kunna hantera Ambers behov av frihet och hennes framgångar på jobbet – vilken fin röst hon har, förresten! – och Amber kommer aldrig kunna titta åt ett annat håll när han tar tabletter – för det gör han väl ändå? – och döljer det för henne, eller gräver ner sig och gör allt för att slippa prata. Slåss, exempelvis. Ska kan hamna i fängelse nu? Var det värt det?
– Allt som kretsade kring valet var så känslosamt också. Kristinas comeback efter sjukdomen, även om hon nu aldrig blev borgmästare, speglades deppigt i hennes sjuka kompis inte lika lyckosamma förlopp. Och när den där mamman med den hörselskadade dottern kom fram på slutet – då satt jag och hulkade osnyggt i soffhörnet. Mycket svag för alla slags återupprättelser, tydligen. 
– Är även mycket svag för Hanks relation till Max. Gulle, som kände att det enda som krävdes av en flickvän var att hon var i samma ålder och höll på Sharks. Men han måste ju förstås precis som alla andra teens själv få lära sig vad som är vad och hur kärlek ska hanteras. Det hade varit en intressant twist, om Max gick och blev kär.
 
/Helena

Parenthood - säsong 5, avsnitt 7

Publicerad 2013-11-09 09:00:00 i Parenthood,

 ***SPOILERVARNING!***
Ett av de finaste, återkommande inslagen i Parenthood, som så ofta får symbolisera hela seriens själva kärna, är de stora, bullriga familjemiddagarna hemma hos Camille och Zeek. Och därför var det naturligtvis just där som det omvälvande avslöjandet om Camilles förestående spanientripp kom och skakade om hela familjeidyllen. Ska MAMMA göra något själv, UTAN pappa? Och ska pappa klara sig ENSAM en hel månad? Ja, den där resan är nog nyttig för alla inblandade.
De är så bra på att gestalta obekväma, inte helt avslappnade sociala situationer, Parenthood. Såna där "nejnejnej, säg inte sådär och inte nu"-samtal som ju sker då och då i riktiga livet. Fnissiga, stammande, generade. Som tystnaden när resan just hade annonserats. Eller Saras konfrontation av Hank, när hon bara inte visste var hon skulle börja, eller ens om, fast hon till slut bara måste.
Julia strosar nu farligt nära den där destruktivitetsgränsen som spännande seriekaraktärer gärna balanserar på. Ska hon gå över den, riska sitt trygga, fina Joel-liv? Är spänningen och uppmärksamheten från pappapolaren värt det? Hon verkar så ensam och vilse, och saknar väl det där målet, riktningen, som var så tydlig när hon satsade allt på karriären.
Och åh, Drew. Han är så himla fin och blir så oundvikligt spelad av coola collegetjejen. Så kul att få följa honom, tycker jag, till skillnad från Haddie som flyttade hemifrån och försvann. Han har ju vuxit upp under de här åren, gått från känslig, osäker pojke till nästan lika känslig och nästan lika osäker nästan-vuxen ung man.
Amber verkar däremot trygg i sig själv och trivs med det hon gör – lite för bra för Ryans smak? Undrar om det kommer bli något bröllop där, verkligen, eller om de kommer tappa varandra på vägen. Det känns inte helt hundra, han verkar inte särskilt stabil och frågan är väl om hon orkar bära honom upp ur allt det jobbiga.
 
/Helena
 

Parenthood – säsong 5

Publicerad 2013-10-25 14:21:00 i Parenthood,

 
Parenthood är puttrig, charmig vardagsdramatik à la feelgoodfilm i smidigt 40-minutersformat. Men det är ändå något särskilt med den, något som höjer nivån och gör att jag alltid, alltid ser den före Grey's Anatomy, som visas samma dag. Och jag tror att det där något är dialogen. Jag tänker att skådespelarna måste få precis lagom stort eget spelrum, för det är pratigt och realistiskt och trivsamt, utan att bli platt och banalt. 
Och så är det förstås karaktärerna. Ibland är de charmiga och roliga, andra gånger så svinjobba att jag vill säga upp kontakten.
 
***SPOILERVARNING!***
– Som Zeek just nu. Han är världens bästa morfar som fattar precis vad Victor behöver för att lära sig läsa bättre och samtidigt världens tjurigaste make som inte fattar att han förlorar sin fru om han inte släpper in henne som jämställd beslutsfattare i deras äktenskap.
– Eller Joel, som inte klarar att stå upp för sig själv och sitt företag för att han är lite rädd för (eller tänd på?) den krävande arkitekten som han arbetar tillsammans med. Och han klarar inte av att förklara sitt beteende för Julia, eller ens för sig själv. Han som brukar vara den fina, förstående, tålmodiga mannen och pappan som aldrig tar fel beslut.
– Och Amber som kan vara så stark och modig och trygg, och samtidigt så envis och osäker. Varför pratar inte hon och Ryan om sådant som hans döda pappa, hans elaka styvpappa, hans osynliga mamma? Det blir ju lite enklare att stå upp för något om man tror på det själv.
– Ray har samtidigt blivit som en extra pappa/vuxen kompis till Max. Älskar den storyn! De är ju lite samma lika, de två. Lite fyrkantiga och inte särskilt intresserade av andra människor. Och så får Max vara bäst på något, för en gångs skull. 
 
Överlag gillar jag den här säsongen riktigt mycket. Och vill gärna se mer av Drews collegeliv, Jasmine, Christinas kampanj och problemen mellan Zeek och Camille. Och förstås, Ambers och Ryans bröllop, det måste ju bli alldeles fantastiskt!
 
/Helena

Om

Min profilbild

En blogg om TV-serier, som drivs av frilansjournalisterna Helena Skoog och Emilie Cederquist. Maila oss gärna på schmidthappensblogg@gmail.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela