Ett av de finaste, återkommande inslagen i Parenthood, som så ofta får symbolisera hela seriens själva kärna, är de stora, bullriga familjemiddagarna hemma hos Camille och Zeek. Och därför var det naturligtvis just där som det omvälvande avslöjandet om Camilles förestående spanientripp kom och skakade om hela familjeidyllen. Ska MAMMA göra något själv, UTAN pappa? Och ska pappa klara sig ENSAM en hel månad? Ja, den där resan är nog nyttig för alla inblandade.

De är så bra på att gestalta obekväma, inte helt avslappnade sociala situationer, Parenthood. Såna där "nejnejnej, säg inte sådär och inte nu"-samtal som ju sker då och då i riktiga livet. Fnissiga, stammande, generade. Som tystnaden när resan just hade annonserats. Eller Saras konfrontation av Hank, när hon bara inte visste var hon skulle börja, eller ens om, fast hon till slut bara måste.

Julia strosar nu farligt nära den där destruktivitetsgränsen som spännande seriekaraktärer gärna balanserar på. Ska hon gå över den, riska sitt trygga, fina Joel-liv? Är spänningen och uppmärksamheten från pappapolaren värt det? Hon verkar så ensam och vilse, och saknar väl det där målet, riktningen, som var så tydlig när hon satsade allt på karriären.

Och åh, Drew. Han är så himla fin och blir så oundvikligt spelad av coola collegetjejen. Så kul att få följa honom, tycker jag, till skillnad från Haddie som flyttade hemifrån och försvann. Han har ju vuxit upp under de här åren, gått från känslig, osäker pojke till nästan lika känslig och nästan lika osäker nästan-vuxen ung man.

Amber verkar däremot trygg i sig själv och trivs med det hon gör – lite för bra för Ryans smak? Undrar om det kommer bli något bröllop där, verkligen, eller om de kommer tappa varandra på vägen. Det känns inte helt hundra, han verkar inte särskilt stabil och frågan är väl om hon orkar bära honom upp ur allt det jobbiga.

 

/Helena