Grey's Anatomy – säsong 10, avsnitt 10
Oj, vilken gråtfestfredag det blev! Grey's Anatomy följt av Parenthood gav en känslofylld eftermiddag. Men vi börjar med GA, vars säsong verkligen har tagit sig nu och oj, vad mycket som händer plötsligt.
***SPOILERVARNING!***
– Bailey, Bailey, Bailey. Har hon OCD alltså? Utlöst av det där misstaget med den trasiga handsken förra säsongen? Modigt av Ben att våga säga ifrån – det var ju knappast så att han "råkade" avslöja allt för just Derek – och modigt att sedan våga hålla fast vid att hon behöver hjälp. Så fin scen när Bailey blir så arg att hon välter stolen och sedan inte kan låta bli att ställa den till rätta igen. Vet dock inte riktigt hur OCD funkar, men eftersom jag har hjärnforskarproffs i familjen ska jag givetvis kolla upp det till nästa gång.
– Meredith och Cristina. Så sorgligt detta är. Jag minns knappt vad de bråkar om längre, de är bara på så olika platser just nu att avståndet verkar nästan omöjligt att ta sig över. Det behövs nog tyvärr att det händer något riktigt, något som skakar om allihop, för att de ska se varandra igen. Och visst är detta Cristinas sista säsong? Hur ska den sluta? Ska inte hon och Owen ändå leva lyckliga i alla sina dar?
– Cristina och Shane. Vad var det jag sa?! Ha! Alltså, han kommer bli sårad snart, var så säkra. Ändå: han har ju blivit lite av en powerkirurg senaste tiden, så det kanske inte är "som att ligga med en sälunge", som Cristina dräpande förutspådde innan hon föll för frestelsen.
– Richard. Förlåt, men tycker att den här story är så tråkig. Han är fin, Richard, men nu får han gärna piggna till och antingen börja jobba igen eller helt enkelt sluta.
– April och Jackson. Men snälla April, varför gifter du dig med någon som uppenbarligen inte tror att du har kommit över din senaste kärlek? Och varför gifter du dig alls när du uppenbarligen inte tror det själv?
– Calzona. Vilket triangeldrama! De måste nog båda bara släppa allt som hänt och titta framåt om det här någonsin ska kunna fungera igen. Och stackars Leah, som blir krossad gång på gång. Vilken märklig arbetsplats det är, Grey Sloan Memorial Hospital.
/Helena
