Och jag gillade så mycket med avsnittet Menus: Jess kamp för det goda i livet, som hon gör så bra och så underhållande och så kärleksfullt. Nicks kamp för att bli en bättre människa, som han gör så bra och så underhållande. Schmidts gränslösa kampanj för att få stanna kvar i gänget. Att Cece fick dyka upp i en glimt och att den glimten blev minnesvärd tack vare hennes karaktäristiska mördande blick, och dräpande kommentarer, när hon tycker att någon inte är värd luften hen andas. Jag saknar Cece och hoppas få se mer av henne snart! 

Coach tycks vara tillbaka för att stanna. Hur länge? Och kommer han få en ny chans av Cece? Det hade varit kul med (ännu ett) ett triangeldrama, kan jag känna. Men än så länge är han väl aningen … platt? Lite som Winston de första två säsongerna. Han behöver lite mer personlighet för att få mitt engagemang, men kanske är han bara med som bollplank för de andras skämt? En delivery guy, helt enkelt? Är i alla fall glad att Winston lyfts ur det tomma humorhålet – han är ju riktigt rolig nu för tiden.

 

/Helena