Bron - säsong 2, avsnitt 6
Jag älskar Bron. Och jag älskar Saga Norén, i all sin fyrkantighet, så väldigt fint spelad av Sofia Helin. Och jag älskar, till min stora förvåning, även den här säsongen. Jag trodde att det skulle kännas krystat, att Saga och Martin skulle jobba ihop igen efter förra säsongens urladdning, men nej, det känns helt självklart faktiskt och inte det minsta manuspåklistrat.
***SPOILERVARNING!***
Angående senaste avsnittet måste jag först bara säga: jag visste det! Jag såg att barnflickan gav Martins son en speciell saft som inget av de andra barnen fick dricka och hade tänkte skriva om det förra veckan, men annat kom emellan, och – boom! Troligtvis led väl Sagas syster av samma åkomma, den där som gjorde att hon krävde uppmärksamhet och därför lät barnet vara sjukt och behövande. Undrar vem systern förgiftade den gången. Saga själv?
På tal om förgiftningar: alla dessa döda. Alla dessa anonyma personer som stryker med i varje avsnitt. För vad och för vem? Och så Claudio – vem mördade egentligen honom? Den här säsongens sidospår är för övrigt väldigt spännande och väl berättade, tycker jag, vart ska de leda? De flesta sidokaraktärer är överklasschabloner – kan det ha med något att göra?
För att inte göra samma misstag som förra veckan måste jag även lufta en misstanke: Lauras pappa. Han är skum. Det skulle inte förvåna mig det minsta om han ligger bakom alltihop. Det här att han "råkade" vara där och filma när den första båten åkte in i bron och att hans dotter sedan "råkade" arbeta ihop med en av medlemmarna i aktivistcellen. Minns var ni läste det först! Tror dock inte han visste att hans dotter skulle bli skjuten och det lär ju straffa sig, för den som gjorde det.
Spännande också att se hur Jens och Martins relation utvecklas i fängelset. Ska det leda till något slags förlåtelse eller ska Martin bara få sin egen efterlängtade hämnd? Eller kommer Jens till och med föra utredningen framåt? Kul bonusstory, det där. De är överlag väldigt bra på såna, gänget bakom Bron och jag ser fram emot fler i samma klass.
Och just det: Sagas relation. Så plågsamt, så ångestfyllt och ändå så kärleksfullt på något sätt. Han verkar verkligen, av någon anledning som känns väldigt svår att förstå, älska henne. Och att förvänta sig att någon annan, typ hans mamma, ska göra detsamma är nog lite mycket begärt. Men han förstår det och accepterar det dessutom. Sicken kille.
/Helena