Se den om: Du saknar Gossip Girl. Drottning Mary har fler "minions" än Blair Waldorf och snyggare diadem också för den delen. Intrigerna i Reign är dessutom GG-värdiga och innehåller allt från triangeldramor, sex och svartsjuka till halshuggningar, spöken och mörka makter. 

 

 

Se den inte om: Du inte klarar av att höra "a king never answer to his wife" och andra ojämställda och nedlåtande kommentarer (och handlingar) mot kvinnor. Och om du är ute efter en korrekt återgivning av drottning Marys liv så är det här nog inte rätt serie för dig. 

 

 

 

Redan i de (rätt så) blodiga inledningsscenerna får vi veta att det här planerade äktenskapet mellan Mary och Francis inte kommer bli någon dans på rosor direkt. Det är många som verkar vilja sätta stopp för giftemålet – vill de ens själva gifta sig? Jag sa ju att jag förväntade mig mystik, dramatik och intriger och där blev jag inte besviken. Det första avsnittet bjöd på inte mindre än fem triangeldramor, en avrättning, en mystisk skog, ett spöke, en siare, en ond drottning, m.m. Phu!

 

Det som stör mig med den här serien är att den på ett övertydligt sätt förklarar för tittarna hur allt hänger ihop genom överflödiga tillbakablickar och viskande röster. Jag vill få chansen att lista ut vilka olika scener som hänger ihop på egen hand istället för att bli dumförklarad av manusförfattarna på det viset. 

 

Första avsnittet kändes en aning fånigt men jag kommer ändå ge den några avsnitt till. Mest för att se vad Mary och hennes hovdamer har på sig (hej underbara flätor, hårband och klänningar) och lyssna på härlig musik av The Lumineers och Mumford & Sons. Och för att Adelaide Kane kan bli nästa Leighton Meester.