The Crazy Ones – Nya Ally McBeal?
Under hela första avsnittet kändes min Robin Williams-aversion som en gigantisk mur som jag aldrig skulle kunna komma över för att verkligen gilla The Crazy Ones. Det var inte förrän jag såg andra avsnittet som jag upptäckte att David E Kelley ligger bakom serien (slarvig research, minst sagt) och då föll en hel del på plats. Först och främst: Robin Williams lugnade sig något och hans kufighet blev mindre skådisens kufighet och mer karaktärens – och framför allt: dialogen, skämten, scenerna, personligheterna – allting doftade plötsligt Ally McBeal, David E Kelleys fantastiska, nyskapande advokatserie med Calista Flockhart i huvudrollen som gick på 90-talet.
SOM jag älskade Ally McBeal. Den var så välgjord och rolig och liknade inget annat jag tidigare hade sett på tv. Och trots att jag var 14 när den började sändas (kanske 15 när den kom till Sverige?) kändes plötsligt ordet "neurotisk" som något svåruppnåeligt och fint, eftersom det var så alla beskrev knasiga Ally. Som en neurotisk advokat i korta kjolar, med trassligt kärleksliv och en minst sagt intrigrik arbetsplats. Hon dansade i sängen i fina pyjamasar, hade en precis lika knasig terapeut och så hängde hela jobbgänget på den där mysiga baren när arbetsdagen var slut och alla sjöng och blev kära och hela hennes liv var så härligt komplicerat och stort.
Hur som helst: The Crazy Ones kan, efter fyra sedda avsnitt, inte mäta sig med allt det där nya som Ally bjöd på, helt enkelt eftersom så många serier är så välgjorda och snygga nu att det blivit standard. Då jämförde jag med Bevery Hills och Sunset Beach, typ. Men det är något med hela stämningen som gör att jag faktiskt tänker titta vidare. Och karaktärerna. Jag vill verkligen veta hur det ska gå för dem.
/Helena
