Den fjärde säsongen av kostymdramat Downton Abbey är i full gång i Storbritannien och jag har sett de fyra första avsnitten. Programmet sänds på söndagar där och den här säsongen bjuder på åtta vanliga avsnitt plus en extra lång julspecial. Säsongen har premiär på SVT1 och SVT Play lördagen den 2 november. 

Downton har blivit en av mina stora favoriter, mycket beroende på att jag alltid har haft en förkärlek för historiska filmer och kostymdramer. Jag gillar det långsamma tempot i serien som känns som en fint kontrast mot många andra ”snabba” serier jag följer. Det är härligt att karaktärernas olika historier får löpa över flera avsnitt. Att sorg, glädje och kärlekshistorier får ta tid precis som det faktiskt gör i verkliga livet. 

***SPOILERVARNING***

Säsongen börjar 1922 och det blomstrande 20-talet (som jag ofta drömmer om att leva i) syns i vackra flapperklänningar och hörs i härlig jazzmusik. Sorgen ligger dock som ett grått täcke över de första avsnitten och det är med en liten klump i magen som jag har tittat på säsong 4 så här långt. 

Jag är glad över att Tom Branson blivit så mycket mer älskvärd i den här säsongen. Gillade honom inte alls när han var tillsammans med Lady Sybil. Tycker också det är skönt att slippa O’Brien som jag heller aldrig har gillat.  Och det är härligt att Lady Edith och Lady Mary äntligen får ta lite mer plats som kvinnor och bli mer självständiga. 

Här är mina förhoppningar för resten av säsongen:
* Att Lady Edith ska få lite mer tur i kärlek. Det behöver hon. 
* Att söta Lady Rose får lite mer utrymme och ställer till med lite mer spektakel. 
* Att otursförföljda Anna och John Bates ska få vara lite lyckliga. 
* Att Lady Mary får bestämma lite mer om Downtons framtid. 
* Att Daisy äntligen ska få sin Alfred. 

Har ni börjat följa säsong 4 än?